kennel meitas

flatcoated retriever & cocker spaniel av jakttyp

 

 

Flatcoated retriever


http://www.rasdata.nu/flat/htmlhund/19856461.htm

 

Flatcoated retrievern är en apporterande fågelhund som avlats för att fungera som jakthund efter skottet. Då ska den kunna hjälpa jägaren att oförtrutet söka reda på det skjutna eller skadade småviltet som tex änder fasaner eller harar som försvunnit in i täta vassar eller snårig undervegetation.

 

Det är tack vare generationers avelsarbetet mot en arbetande hund som Flatten kan läras det mesta. Den skall ha en inneboende vilja att vara till lags kombinerat med en god näsa och en stor arbetslust.

 

Det finns många duktiga flattar som tävlar med framgång på allt från lydnadsprov, bruksprov i grenarna sök spår och rapport till agility. Många flattar är också kontrakterade tjänstehundar räddning och det finns några som till och med har blivit utbildade till narkotikahundar.

 

Men det är som jakthund och en oförtrutet arbetande eftersökshund på både småvilt och klövvilt som vi använder våra hundar.

 

Här följer en berättelse om ett eftersök på fågel

Efter en gemensam andjaktskväll samlades jaktlaget vid jaktstugan för kaffe och samkväm. När alla börjat berätta om jakten visade det sig att det fortfarande fanns två änder som inte återfunnits vid en av dammarna trotts att utbildade apportörer funnits med. Vi erbjöd oss att åka dit för att göra ett nytt försök att hitta dem. Ganska snart återfanns den ena, en bra bit ifrån dammen. Så fortsatte sökandet efter den andra, hundarna arbetade sig igenom terrängen men ingen and kunde hittas. Efter en stund började missmodet stegras i mörkret och vår eftersökspatrull började bege oss mot bilarna. Men en av våra flattar ville inte följa med. Efter några fruktlösa försök att kalla in Elvira insåg Marie att hon ville att man skulle följa med henne. Efter en bits promenad kom de fram till hörnet av ett hägn, där Elvira försökte få in huvudet under nätet. Med gemensamma krafter flyttades några stenar och staketet kunde lösgöras så pass att hon på sidan kunde hjälpas under. Tiken försvann och med henne även ficklampans sken. Den uppladdningsbara ficklampan hade gjort sitt för kvällen. Tystnad bara vindens vinande hördes! Minutrarna gick och nu började funderingar kring vad det var för hägn hon släppt in i. Vad det inte så att det på jaktmarken fanns ett viltsvinshägn! Efter ca 10 långa minuter började Marie ropa på sin hund i förtvivlan, var hade hon blivit av. Så helt plötsligt stod hon där innanför staketet med en and i munnen som fortfarande var vid liv. Dubbel glädje: hunden åter och även en skadskjuten and. Vildsvinshägnet låg förstås långt därifrån på andra sidan av jaktmarken.

 

Här följer några berättelser om olika eftersök som våra flattar genomfört under de senaste jaktsäsongerna.


Tack vare sina egenskaper kan flatten läras att följa spår efter skadat vilt och på så sätt hjälpa jägaren att finna även större villebråd som rådjur hjort eller älg.

 

I Polisens tjänst!
Jag fick ett ganska knivigt eftersök på en trafikskadad älgkalv av polisen! En förbipasserande bil hade noterat att det låg en älgkalv i diket och stannade. Men då reste den sig och stapplade iväg på tre ben in i skogen. Som vanligt så blev det telefonsamtal till Anette min granne med laikorna och trotts att det är vardag så var hon ledig och kunde hjälpa till. Hon är en KLIPPA!

Väl framme vid platsen där kalven sågs sist hittade vi legor i snön efter tre älgar. Antagligen ko med två kalvar. Vi gjorde oss redo att börja och denna gång fick Agnes förtroendet att börja spåra. Jag tänkte att vi med snöns hjälp skulle kunna få svar på om hon var rätt eller ej. Det var ju många spår att reda ut så det blev en hel del ringande och tillbakagångar innan hon till slut tog tag i spåret. Jag måste erkänna att jag nog tvivlade flera gånger under denna del av arbetet om hon skulle klara att hitta rätt utspår. Men det gjorde hon och efter en bits spårande hittade vi tre legor efter varandra efter kalven.
YES vi var på rätt spår.
Så småningom gick spåret in i ett tätt grane och en bit in stannade Agnes och vittrade i luften. Nu är vi nära tecknade jag till Anette. Fortsatt spårning ut ur granet in i ett alekärr och där ser Anette kalven så Emmie släpps och hon går iväg in i nästa tätning! Men då bryter kalven ut ur tätningen men det går inte att skjuta då det är för tätt med buskge och stammar. Jag lämnar över Agnes till Anette och försöker genskjuta kalven. Men den ger sig ut på en beteshage på andra sidan alet och jag kan fortfarande inte få iväg ett någorlunda säkert skott. Så äntligen är jag nästan igenom alet och får äntligen möjlighet att få iväg ett skott på kalven precis innan den försvinner in i skogen på andra sidan beteshagen. Vi samlar ihop oss igen och fortsätter spårningen över betsagen och ett djupt vattenfyllt dike. Väl framme vid andra sidan hittar vi kalven precis inne i skogen på andra sidan stengärdet. JIPPI!!!!!!!!
Men den är stor och tung och hur får vi den därifrån. Anette försöker ringa efter hjälp men ingen har möjlighet att hjälpa oss. Vi spanar runt omkring och så upptäcker vi något som ser ut som en byggnad en bra bit bort. Vi ger oss iväg efter att markerat kalven med Agnes reflexväst. Vi hittar en väg och så småningom en bonde med traktor som håller på att hugga ved. Tack och lov så får vi hjälp av honom med att få kalven ur skogen. Dessutom visar det sig att det inte är hans mark utan en dansk som tydligen befinner sig i spanien!
Hej och hå!!!!!!
Vi får fortsätta att ta hand om kalven så köttet inte skall förfaras. DVS transport till Övedskloster där det finns möjlighet att lämna in vilt som sedan hämtas av Viltslakteriet i Skunkaröd. Bonden lovar att informera Dansken nästa gång han kommer över till Sverige så att vi kan göra ett avslut med köttanspråk mm
Eftersök på trafikskadat vilt är inte alltid så lätt. Men vad jag är glad över att Agnes nu verkligen är en fullfjädrad spårande eftersökshund, som jag helt kan lita på.

 

Älgkalv

Jag blev uppringd av min jaktgranne och ombads hjälpa till med ett eftersök på em i slutet av oktober. Jägaren hade skjutit två skott mot en älgkalv och när skytten skulle gå fram till skottplatsen anföll kon. Vi fanns på plats ca en timme efter skotten och påbörjade en ansmygning mot skottplatsen med full skjutberedskap. Allt verkade lugnt och väl framme vid området för skottplatsen fick Sanne som följt med fullt utrustad (med reflexväst och sele)vid min sida uppdraget att söka upp spåret. Nu var det ganska mörkt men tack vare pannlampan så kunde vi följa hennes förehavanden. Hon fann snabbt spåret och spårade lugnt fram till kalven som låg död ca 150 m från skottplatsen. En god eftersökshund bör ha förmågan att kunna hitta skottplatsen och spårbörjan även utan hjälp av föraren. Detta är speciellt viktigt vid spår i mörker.

 

Rådjur

Vid klövviltsjakt i dagens andra såt påsköts ett rådjur med kula som inte blev kvar på skottplatsen. Vid passet intill passerade tre dov varav ett sköts. Dovet drogs ut över rådjurets flyktriktning (detta visade sig i samband med eftersöket). Trots försök att hitta rådjuret av de bägge skyttarna återfanns det inte. Även här misstänktes en bom. Eftersöket med Sanne påbörjades efter att jakten avslutats för dagen. Rådjuret återfanns dött efter ca 200m spårning i ett dike. Det är viktigt att kunna spåra även spår som legat ett tag och hunden måste kunna vara ärlig och följa rätt djur.

 

Råbock

En bock påsköts i första drevet av en passkytt med hagel under en större klappjakt. Passkytten trodde att hans två skott bommat då bocken kastat in bakom ett buskage i skottögonblicket. Kontroll på skottplatsen gav inget och inte heller en kortare spårning på ca 50-100m. Eftersöket med Olga påbörjades efter sista såten och bocken återfanns död efter ca 500 m spårning i ett tätt granbestånd. Vid urtagningen konstaterades två hagel lågt i lungan på vänster sida. Några övriga hagel fanns i hals och huvud. Av detta kan man lära sig att skott mot rådjur med hagel alltid kräver en nogrann kontroll. Hunden skall kunna följa spår efter skadat vilt som inte lämnar några större mängder blod efter sig.

 

Kontrolleftersök

I samband med en representationsjakt där vi fanns med som hundförare påsköt en passkytt ett ensamt dov med ett skott och en räv med två skott på samma pass (klass 1 studsare). Inget av djuren fanns kvar i skottplatserna. Efter en stunds skottplatsundersökning där räven skulle ha legat lämnades denna för att kontrollera skottplatsen för dovviltet, inte heller där fann vi några spår som tydde på träff. Elvira sattes på spåret efter dovet och spårade i ca 600m men inget under spårarbetet tydde på träff. Efter en stunds vila sattes Elvira på skottplatsen för räven och tog upp ett spår som ledde in i en grantätning. I denna tycktes räven vandrat runt i lite olika riktning innan den bestämt sig för att lämna tätningen i riktning från passet utmed en mindre skogsbilsväg. Inte heller här fanns något som tydde på träff under ca 300 meters spårning. Av detta kan vi lära oss att det är viktigt att ha en hund som även kan spåra djur som inte är skadade. Detta för att kunna göra bedömningen att skottet kan avskrivas som en bom.

 

 

 

en Lycklig Flat är en flat som får jobba

 

 

Vårt eftersöksteam som blev tvåa på eftersöksmästerskapet i Skåne 2009.

 

 

Bara två hundar tog sig runt spåret utan hjälp, Agnes var en av dem!

 

Sanne & Marie på harklappjakt med tre lyckade eftersök.