Kennel Meitas
- Din bästa jaktkompis!
Andra djur
Våra höns och fasaner
Agda syns längst till vänster
Allt började med Agda som vi tog hand om. Vi hittade henne i ett fasaneri som varit övergivet sedan sommaren innan. Då vi hittade henne hade hon lagt ett stort antal ägg i ett hörn av utegårdarna och börjat surna till. Utan tupp i närheten visste vi att hennes ägg var obefruktade, så därför bytte vi dem med ett antal fasanägg. Detta resulterade i nio fasankycklingar, 5 tuppar och 4 hönor som hon tog mycket bra hand om. Hon uppfostrade dem strängt, men vänligt.
För att Agda inte skulle bli ensam fick vi Albin av några vänner med höns. Han var en dvärgkochin.
Den rasen kommer ursprungligen från Kina. Dvärgkochin är en urdvärg, vilket betyder att den inte finns som stor ras. Det finns en större ras med samma namn, men det är också det enda de har gemensamt. Dvärgkochin är en mycket populär ras som är lugn till sättet och lätt att få tam. Den finns i många olika färger. De är robusta och tåliga trots att de är små till storleken (H 750 g-T 850 g) Äggen är bruna och väger ca 30 g. Hönorna värper bra och är duktiga på att ruva. Så vi hoppades att de skulle få kycklingar och att dessa i sin tur skulle bli bra mödrar. Av någon anledning blev inte Agdas ägg befruktade med Albin. Kanske var han för liten för henne.
En av Agdas döttrar däremot var säker på att hon var en vanlig höna och tyckte att Albin var en grann tupp. Det resulterade i dessa underliga fåglar som tyvärr inte överlevde mer än några månader. Vi kallade dem för "kochinfasaner".
Albin fick ytterligare en fru när ännu en höna behövde nytt hem, då den flock fasaner hon växt upp bland skulle släppas ut i friheten. Vi kallade henne för Lena och hon fick kycklingar med Albin sommaren 2005. Vi sparade två hönor Alba & Lisa. Lillalbin en av tupparna fick flytta till en av våra valpköpare där han månade om 4 dvärghönor. Lena har visat sig vara en mycket god mor.
Fasantupp i det fria
Extra mamma Lisa med fasan kycklingar
50 års presenten!
Lena Albin Lena Flinga med kycklingar
Våren 2006 tog hon hand om hela 13 st Isbar kycklingar där alla överlevde.
Plymouth Rock
Så ville vi ha tvärrandiga höns och därför skaffade vi Plymouth Rock. Det är den vanligaste färgen, men de finns även i andra färger. De härstammar från USA och har fått sitt namn efter en klippa i närheten av staden Plymouth. Det är en nord-amerikansk ras från 1840-talet som fick sin rasstandard 1869.
Den är en stor och kraftig ras. Tuppen väger ca 3 - 3.5kg och hönan ca 2.5 - 3kg. De finns även som en dvärgvariant men den är framtagen i Tyskland. Plymouth Rock är lugna sociala fåglar och så fort vi går ner till hönshuset kommer Kristina rusande. Äggen är ljusbruna till mörkgula och väger ca 55 gram och värper gör de även bra under vintern. Ruvlusten skall vara dålig, men vår Kristina ruvade gärna fram en kull. Ett vant öga kan könsbestämma dagsgamla kycklingar. Tuppkycklingen skall ha en större vit fläck på huvudet, hönans är mindre och mer regelbunden, men de vete tusan, inte är det lätt. Numera finns bara två gamla damer kvar av denna ras. I deras ställe har vi nu 2010 kläckt fram 5 maraner som skall bli intresanta att följa.
Vi har också Japanska vaktlar (Coturnix japonica)!
Isbar
Tonie ville så gärna ha blå höns och höns som värper gröna ägg. Vi hittade efter lite letande på webben en ras, Isbar, som uppfyllde båda önskemålen. Våren 2006 la vi de första äggen från tre olika besättningar i kläckaren och under en av våra hönor. Så nu har vi en flock med Isbarhöns.
Isbar är en i vårt tycke mycket trevlig värpras som är framavlad av prästen Martin Silverudd, han har även avlat fram raserna Queen Silvia och Fifty five flowery m fl. Äggen är medelstora till stora ca 60-65 g, och färgen varierar mellan grön, brungrön och blågrön.
Våra Isbar är nyfikna och tama, de är verkligen trevliga som äggproducerande sällskapshöns. De är jätteduktiga på att hitta mat i det fria och håller sig inte alltid inne i vår trädgård. Gräset är ju alltid grönare på andra sidan staketet. Alla kycklingarna får inte färgen blå/grå, de blir jämt fördelade i färgerna blå, svarta och pärlfärgade (vita med grå fläckar). Det påstås att ett svart och ett pärlfärgat djur bara ger blå djur. Men eftersom våra höns får leva som höns ska, i full fihet i trädgården, så kan vi inte bekräfta det ryktet.